Urolithiasis guide

Svensk version

Sidebar
Menu
Kostråd
Njurstenspatienter har genom tiderna blivit föremål för en mängd "förebyggande" kostråd. Det finns dock enbart några få kontrollerade studier med avseende på kostens betydelse i den förebyggande behandlingen av recidiverande urolithiasis.
Strikta dietråd är inte försvarliga, såvida det inte är dokumenterat i kliniska kontrollerade studier eller i övertygande epidemiologiska studier.
Nedan följer de viktigaste kostråden.

Ökat vätskeintag
Rikligt vätskeintag är en viktig grundbehandling för alla patienter med urinvägssten. Det eftersträvas en dU-volume > 2– 2 1/2 l, vilket medför en reduktion av alla mätbara potentiella kristallbildande salter.
Denna rekommendation är dokumenterad i kliniska kontrollerade undersökningar, och anses vara det viktigaste kostrådet.

Råd om kalciumintag
En kalciumrestriktiv diet hos patienter med idiopatisk kalcium-urolithiasis är inte ändamålsenlig. Hos över 45 000 primärt friska män, följda över 4 år, fann man att gruppen med det lägsta kalciumintaget (genomsnitt 516 mg/dygn) hade 1,8 gånger högre risk för njursten än gruppen med det högsta kalciumintaget (genomsnitt 1326) mg/dygn.
Orsaken är troligen att kalcium i maten binder oxalat i tarmlumen, något som leder till at absorption av oxalat (och kalcium) hämmas och medför nedsatt renal utsöndring.
En kalciumfattig kost hos patienter med kalciumurolithiasis kan vara orsaken till osteopeni, och därför bör allmänna råd om reduktion av kalciumintag til stenpatienter avrådas, tvärtemot bör rådet snarare vara en reduktion av animaliskt proteinintag och att upprätthålla ett normalt kalciumintag.

Reduktion av animaliskt proteinintag
Et högt intag av animaliskt protein belastar organismen främst med icke-metaboliserbart syre, vilket medför en ökning av den renala kalciumutsöndringen och en minskning av citratutsöndringen. En reduktion av animaliskt proteininag kan därför vara att rekommendera. Detta kostråd är inte dokumenterat i kliniska kontrollerade undersökningar, men stöttas av flera epidemiologiska studier.

Reduktion av oxalat-intag
Intag av oxalathaltiga matvaror är lågt i Norden. Reduktion av intag av oxalat är därför förmodligen endast väsentligt hos patienter med enterisk hyperoxaluri. Hos dessa paienter bör oxalatrestriktion kombineres med andra terapeutiska tilltag.
Oxalat är en beståndsdel i ca. 75 % av alla urinvägsstenar.
Mindre än 15 % av kostens oxalat absorberes. Urinens innehåll av oxalat härhör från endogen metabolism, från överdrivet intag av oxalathaltiga matvaror och/eller från intestinal hyperabsorbtion. Reduktion av per-oralt kalciumintag ökar den intestinala absorptionen av oxalat med hyperoxaluri som resultat (se under råd om kalciumintag).
Reduktion av oxalatintag som profylax mot recidiverande kalciumurolithiasis är varken dokumenterat i kliniska kontrollerade studier eller i epidemiologiska data.

Reduktion av saltintag – natrium
Ett högt natriumintag ökar den renala utsöndringen av calcium. Särskilt patienter med hyperkalciuri är känsliga för natriumbelastning. Vidare medföre hög urinutsöndring av natrium risk för metabolisk acidos med hypocitraturi som resultat. En reduktion av natriumintag kan således grundat på teoretiska övevägningar vara att rekommendera. Kostrådet är däremot inte prövat i kliniska kontrollerade studier, och det föreligger inga entydiga epidemiologiska data.

Råd om fiber
I uppföljande studier har man visat, att intag av kostfibrer har en proportionellt omvänd nyttig effekt på incidensen av stensjukdom. Emellertid innehåller ingen av dessa studier en kontrollgrupp (dvs. kliniska kontrollerade studier saknas).
Flera olika verkningsmekanismer har föreslagits:
a) bindning av kalcium i tarmen,
b) kortare passagetid,
c) ändrad intestinal miljö,
d) ändrad hormonrespons och
e) nedsatt intag av kalorier i en kost med högt fiberinnhåll
Kombinationen av dessa faktorer leder teoretiskt till en lägre renal utsöndring av kalsium, urat og oxalat, och en ökad kristallisationshämningspotential i urinen.

Råd om c-vitamin
Det finns ingen övertygande dokumentation som talar för att intag av stora mängder C-vitamin har en negativ inverkan på stensjukdomen.

Menu